Jag har låtit Silvergaze mest fått lalla runt i hagen och vänja sig med omgivningen, ljuden och mina andra hästar. Han har inte fått mer ansträngande träning än nån promenad till fots runt Vingården ibland, så idag kände jag att det var dags att äntligen börja sätta igång vårt arbete tillsammans mot vårt mål! Att bli ett.

 

Eftersom jag alltid vill börja från marken med mina alla mina hästar, så var Sigge inget undantag. Så vi la undan sadeln och trädde istället på honom ett träns med en vinröd longeringslina till. Redan här i stallet så blev han lite trippig och spänd, då jag gissar på att han visste det var något igång. Vi pallrade oss lugnt ner till Vingårdens paddock där det var helt tomt, vilket var skönt i tanke att Silvergaze blir stressad med andra okända hästar.

Men redan här så blev han stirrig, vägrade gå åt sidan och bara efter nått steg stannade han och vände bogen mot mig. Suck. Och eftersom vi båda är envisa så visade han det genom att resa sig och sparka frustrerat med sina små framben.