![]()
Rest in peace ~ ![]()
Vad fint att du uppmärksammar det här och visar att det är inte bara solsken i livet. På bloggar framstår det ju lätt att man aldrig varit ledsen och sånt, men det är nog bra att veta att man inte är ensam. Sedan ska det ju inte gå överstyr men ja. Oj vad babbel det blev nu men jag menar att jag tycker det var en väldigt fin idé att skriva och redigera detta! Och sedan en fin gest mot Elle! :)
Vila i frid :c <3
Två år sedan:
"Jag kom hem med min kompis, jag ville vara hemma hos mig för att ett av mina marsvin inte åt och var hängig. Marsvinet, Totte, som han heter, var kvar på samma ställe som när jag lämnade huset för att gå till skolan samma morgon. Inget hade han ätit heller. Jag tog upp honom och la honom i en handduk som jag sedan lade i mitt knä. Den blev gul, någon konstig "sås" hade läckt ur honom, och hans avföring var konstigt formad. Min kompis mådde dåligt av att se sorgen i Tottes ögon, så hon gick hem. Totte pep då och då, och jag verkligen såg att han mådde dåligt. Jag ringde mamma, flera gånger och sa hur han mådde. Totte blev bara sämre allteftersom timmarna gick. När han låg i sin bur, pep och skakade värre än någonsin sprang jag iväg för att ringa mamma igen. När jag kom tillbaka rörde han sig inte. Han lät inte. Han var död"
Jag älskar dig Totte.
Åh, Juli! ❤ Jag vet hur det känns!
Den första "hästen" (det var en ponny) jag någonsin träffade var en jättesöt vit shetlandsponny vid namn Nattis. Nattis var mina kusiners ponny och jag åkte dit varje sommar för att få träffa lilla Nattis ❤ Tyvärr avled den gamla ponnyn 4 eller 5 år efter att vi för första gången hade träffats. Detta var när jag var jätteliten, men jag minns fortfarande hur Nattis grimma såg ut ❤
"Att förlora ett närastående djur är jobbigt, men gör oss starkare ♥" Jag förstår dig så väl, 2 av mina katter och flera hästar och 1 hund (och många fler) har dött, som jag älskar. En av mina katter blev påkörd och en fick avlivas. En häst som hette Kassie - som jag lärde mig rida på, fick avlivas :( Jag har kommit över det. Men jag menar inte att man inte ska bry sig, tvärtom. Men man får tänka på fina minnen med dem, och vad vill man helst? Att man ska ha de eller att de ska få lida? De är trots allt sina bästa vänner oftast, och de betyder så mycket. Utan sorg ingen kärlek, utan kärlek ingen sorg. Men hade du hellre valt att inte träffa han? Jag tänker alltid på det "Utan sorg ingen kärlek, utan kärlek ingen sorg." men här är nåt till Elle:
Hoppas du har det bra i hästhimmlen, du är saknad och fortfarande älskad. Rest in peace♥
R.I.P Elle 8'( Men nu har han inte ont längre... <3
