Egentligen hade jag tänkt att min frieser, Jewelmist, skulle få stå över dagens ridning och mest få skutta omkring i hagen, men när jag talades vid med Anna så ändrade jag mina planer. Hon undrade nämligen ifall jag ville följa med henne upp till Vingårdens paddock och rida lite dressyr med henne och hennes häst Storm.

Eftersom det var ett tag sen jag körde igenom grunderna med Jewelmist och kollade så hon fortfarande var med i "spelet", så beslöt jag mig för att tacka ja och slå följe till ridbanan. 

 

Det var hyffsat svalt ute, men valde ändå att ta min nya, fina ridjacka som jag inskaffat mig bara nån dag tidigare. 

Rose och Nellie slöt upp med oss på banan senare också när vi precis börjat värma upp dom.

Jewelmist kändes nojig, stel som en pinne och var inte lika aktiv mot mina hjälper som hon brukar. 

Värmde upp henne i båda varven och i några tappra försök att få hon bli mer följsam och mjukare i kroppen, gjorde jag ett par enstaka volter. Volter är enligt mig, väldigt nyttigt för både ryttare och häst!

 

Kortade tyglarna och gav skänkel för arbetstrav. Kunde höra hur hon intensivt tuggade på bettet och försökte söka sig ner. Mina planer idag var bara att köra igenom henne, se att jag fortfarande hade hittat "knapparna" till att rida henne och att hon inte fått för sig nå dumheter. Ett tag gick hon galant! Sådär lätt, mjukt och balanserat som jag ville uppnå. Körde lite snett igenom, rätt upp och volter på banan. 

 

Jag kände hur hon slutade streta emot med nacken och trampade stabilt med benen under kroppen istället för utanför. Jewelmist har en ovana att sticka ut bogen och rumpan i helt olika riktningar, vilket kan leda till ojämna, dåliga muskler i just dom partierna. Därför vill jag försöka få bort det genom att hålla henne så rak som möjligt!

 

Fattade galopp och jobbade henne på en volt. Alert och fin var hon och jag kunde höra hur hon frustade ansträngande. Jag trodde allt gick galant och att hon bara fånade sig i början av ridpasset, men ack så fel man kan ha! 

 

När jag minst anade det, så kastade Jewelmist sig högt upp i luften, studsade på stället och sparkade våldsamt rätt ut med bakbenen. I flera tappra försök, kramade jag om hennes hals och kände hur båda stigbyglarna hade lossnat från mina fötter. Under ett flertal gånger, upprepade hon detta mönster då och då. Jag fick klamra mig fast runt henne medans hon var som en tickande bomb under mig.

Jewelmist  tycker inte om att jobba i onödan och om något blir för jobbigt, försöker hon smita undan det genom att trotsa och fåna sig. Jag gav mig inte, utan tog smäll efter smäll tills hon lugnat ner sig. Jobbade mycket på volter, för hon har svårare att resa sig när man jobbar henne mycket i svängar och runda ridvägar.

 

Jag valde att avsluta innan de förvärrades, men är inte alls nöjd över ridpasset. Inte efter hur hon betedde sig..

Hoppas att Annas ridpass gick bättre, då jag inte hann kolla för min egna häst var som en galning :/

Ska smälta händelsen och försöka på nytt om ett par dagar!