Jag har glömt att berätta att jag har äntligen hämtat hem min vackra Snowkiss från hästön.

Att hon spenderade en lång tid där gjorde oss båda gott och jag har verkligen saknat henne! Hon är ett av mina absolut bästa hästköp och jag skulle aldrig aldrig sälja henne. Wera är så unik.

 

Jag tyckte det blev så tomt i mitt stall med endast 3 hästar i hemstallet, så tog hem min fina cremello.

Snowkiss såg mer än nöjd ut när hon klev in i stallet igen, lite extra rund och strålande.

Hon verkar ha haft det bra nere på Hästön med mina övriga hästar i deras stora fina hage, med fri tillgång mat.

 

Tog med henne ut till Justine's ridlektion vid ponnyudden för att köra premiärritten. Hann dock bara vara med på uppvärmningen vid stranden och vattnet, för hade bråskande ärenden som väntade. Men på den lilla stunden jag var med, oj så stolt jag är över min fina terränghäst! Hon älskar verkligen vatten och vid flera tillfällen trodde jag på riktigt att hon skulle dyka ner och simma med mig i eftersläpet!

 

 

Eftersom jag inte kommer in på SSO eftersom vårat internet krånglar, så har jag suttit och redigerat lite grann, tog en bild jag hittade på Snowkiss i mörkret och redigerade bara dit lite små saker.

 

Ibland undrar jag vad för cirkushäst jag har inskaffat mig...

 

Har varit och gjort ALLA sysslor i gamla jorvik och alla tävlingar.

Och när jag har gjort sista tävlingen, så mötts jag av detta:

 

Igår efter jag fixat klart alla uppgifter som fanns att göra på Vingården, bestämde jag mig för att ta ut Snowkiss på en lugn runda runt i Jorvik. Solen höll på gå ner, men det beskymrade inte mig något!

Så jag sadlade på henne och såg till att hon inte hade några svullnader eller andra skador, men som tur var kunde jag inte hitta några och det var bara att tuta och köra! :)

Eftersom jag ville göra något med hennes man och svans,som ivanliga fall är vågig och lång, så valde jag att knoppa hennes man och fixa hennes svans mer "tämjd" haha. Tycker hon blev ganska söt ;)

 

Vi skrittade förbi Steves gård och ner mot Fort Pinta. Det passerade bilar, men det var inget som Wera brydde sig om, då hon bara frustade nöjt och fortsatte trampa på.

 

 

Igår kväll så pratade jag med Anna, om att ev. släppa ihop min häst Snowkiss med hennes häst Diamondpearl i samma hage. Men för att vara säker på att dom skulle trivas med varandra, så tänkte vi testa släppa ihop dom i Vingårdens paddock, som bara låg en liten bit bort. Så vi tog ut våra hästar och ledde dom med grimskaft ner mot paddocken.

 

Eftersom det var lite senare på kvällen och solen hade hunnit gå ned, så skulle det mest sannolikt inte vara någon som red där. Vi hade rätt, vi hade hela paddocken för oss själva. Eftersom jag litar på Snowkiss och vet att hon fungerar med de flesta hästar, så valde jag att ta av henne grimman. 

Direkt efter vi släppte dom, så istället för att sticka iväg och busa runt, så ställde både Wera och Daim framför varann. Jag kände mig fortfarande osäker på att ha släppt in henne och var beredd på ev. utfall och hot från Daim. Men eftersom Anna var med mig och jag vet att Daim är en väldigt snäll häst, så lugnade jag ner mig.

 

Snowkiss närmade sig Daim och dom började nosa på varandra, vidrörde nästan varanns mule och frustade lågt.

Som ni kanske vet, är min häst Snowkiss endast 4 år och är fortfarande väldigt grön i ridning. Mina planer för henne är att senare kunna utbilda henne till en fälttävlans häst och terräng är en stor del av den grenen. Så idag hörde jag med Andy i Firgrove om det var okej att jag körde en litet pass med henne i inhägnaden där fåren går. Såklart gick det bra och vi gav oss iväg mot Firgroves fina trakter. 

 

Varför jag valde att träna ett pass med Snowkiss i inhägnat område, är att jag inte vet hur hon kan reagera. Jag har inte hunnit testa henne i terrängen ännu och både omgivningen och hindrerna kan verka skrämmande, fast hon är en relativt modig unghäst. Plus jag ville starta med de låga, lätta hindrerna för att vänja henne.

 

Det första Wera reagerade på var fåren som befann sig i området. Redan då kände jag hur hon blev stirrig, spände sig och vägrade röra sig en millimeter. Det bästa var att vänta ut henne och låta hon vänja sig med dom ulliga läskiga små filurerna. När sedan ett får kom emot oss, väntade jag mig att hon skulle bli rädd och skena iväg. Att helt enkelt hennes vildhästs instinker skulle ta över. Men oj så fel jag hade! Istället nosade dom nyfiket på varandra och efter en stund kände hon sig så pass säker på fåren, att vi kunde börja vårt planerade ridpass.

 

Jag värmde upp i skritt, sen arbetstrav och till slut arbetsgalopp. Jag gjorde lite volter i båda varven för att mjuka upp henne yttligare innan vi satte igång med träningen. 

 

Snowkiss är en stark häst, det kanske man inte tror men hon har en vana att dra ner huvudet när hon galopperar, ta bettet och ta över kontrollen. Något som gör att jag får väldigt ont i händerna att jämnt hålla emot och försöka få tillbaka kontrollen. Det har hänt att hon har gjort sönder mina ridhandskar för att tyglarna dragits mot dom, när vi haft vår lilla "dragkamp"...

 

Höbalar kändes som ett självklart alternativ då dom är låga, inte är skadliga om hon skulle slå i fram eller bakbenen och ser inte läskiga ut. Så vi styrde mot första höhindret och hon tog ett galant språng, lyfte bakbenen och seglade över det. Jag var glad över att hon ännu inte fått de här jobbiga beteendet när hon drar ner huvudet efter varje språng.

 

Vi fortsatte, hinder efter hinder. Det fortsatte i samma glada mönster!

Men efter de två sista hindrerna, blev hon spänd, het och studsig. Då kände jag att det var dags att avbryta och bege oss hemåt. Jag är väldigt nöjd över terrängpasset med Wera, då hon inte krånglade allt för mycket. 

Idag slapp jag den jobbiga värken i händerna som jag brukar få;)

 

 

 

Hennes transport anlände kring 12 på dagen.

Direkt hon klev ur transporten blev jag kär i henne, hon strålade verkligen och såg så snäll ut.

Fick rykta, sadla och fixa henne helt själv och även här var det inga problem.

Jag, Thomas och en assistent till Herman, som tyvärr inte kunde komma, gick till VG's paddock.

 

När jag skulle sitta upp, tog hon något steg men annars gick det bra.

 

Värmde upp henne i skritt i båda varven, sen en lätt arbetstrav och nån volt.

 

Eftersom jag vill se hur hon är att rida i naturen, så red vi spåret som fanns i skogen.

Tog alla gångarter och hon kändes lite het ibörjan men precis sådär lagomt het.

Snowkiss verkar bli liiite piggare när man rider ute.